Du är perfekt. Du gör alla rätt en människa någonsin kan. Du är kameleonten som kan platsa in precis överallt. Så ingen bryr sig. Du är personen som säger alla rätt. Som i precis rätt stund går in och löser problemet. Personen som så redigt pratar, sitter eller står precis när de förväntas.

I värsta fall krypa med. Så du blir bara en i mängden. Ingen bryr sig om du så smidigt flyter in. Snart kan man inte ens skilja dig från gruppen för någon egen identitet är obefintlig. En i mängden. Bara så. Inget som sticker ut att kunna peka på. För de är de som andra människor behöver. För att antingen se upp till eller just slå ner på. Men de finns en hårfin gräns. Just precis den. Att vara kameleonten som smälter in men som ändå behåller sin egen själ i hela dansen. De är det där lilla extra. Som du som tittar på förmodligen inte ens kan sätta fingret på. Just för att de sticker ut men samtidigt inte provocerar dig till bristningsgränsen. De är en kameleont som kan göra verklig skillnad. För den kameleonten förstår sig ingen annan människa sig riktigt på. Och sådana människor är rätt spännande. Eller helt och hållet någon man låter va. Antingen föder de en nyfikenhet eller just det där. De är ingen idé. Frågan är bara vem du är. Jag är inget utav de.