Det talas så lite om det.
Den där kärleken som inte alls av kärleken är gjord.
Maktbegär.
Måste ha behov.
Det förtrollar oss.
Och så plötsligt sitter vi där.
Måste ha de på vårt vis.
De måste vara så som just jag tycker att det är.
Sån medkänsla jag känner.
För både mig själv och andra i omgivningen.
För vi blir liksom lite lärda att de är så riktig och verklig kärlek känns.
Man kan gå genom berg.
Man kan göra vad som helst.
Men de finns kanske en lite osund syn i det om man tittar efter.
Du känner dig inte riktigt älskad om inte någon skulle kunna döda för din skull.
Du känner dig inte riktigt älskad om inte någon säger att du är bättre än alla människor på jorden.
Du känner dig inte riktigt älskad om ingen sätter dig på en hög stor pedestal.
Men.
Har du tänk på vad som verkligen kan få en annan människa att döda en annan människa.
Ägandeskap.
Jag äger dig.
Du är min!
Allt från länder, andra människor eller pengar och kanske kokain.
Jag äger.
Det är mitt!
Och om de istället är du som vill lämna situationen.
Då kan det istället bli riktigt farligt för dig som individ.
Då är den där kärleken du ville ha din värsta fiende.
För helt plötsligt är det inte andra människor som är ett hot först och främst.
Utan då är de istället din vilja till frigörelse som ses som de största hotet.
Kärleken vill inte göra dig större eller mindre än någon annan här.
Kärleken vill inte äga någon annan.
Kärleken vill inte sätta folk i hierarki.
Kärleken ser alla människor som jämlik.
Det är människor likt djur som har behov av att äga för att sedan få lov att slå sig fri.
Människor som har behov av hierarki.
Utan det behovet sker något mer.
Fri till sann kärlek som med öppen hand står där.
Som viskar.
Jag vet att jag kan få ett fint liv utan dig men skulle gärna vilja dela de med dig bredvid mig.
Jag vet att vi har egna drömmar och kanske helt egna mål vi vill nå.
Men med ömsesidig spekt och mycket värme oss emellan kanske vi kan få de att funka rätt bra ändå.
Och skulle du känna dig som en instängd fågel.
Så skulle jag hellre låta dig gå för att bli lycklig på sättet som du vill.
För jag äger inte dig.
Och du äger inte mig.
De är inget behov som ens kärleken har.
Det är en rädsla som driver det behovet.
Och den rädslan är någonting som man först måste vakna upp till och bli medveten om.
Innan man från hjärtat kan säga.
Jag älskar dig idag, och jag älskar dig i morgon.
Jag älskar dig för alltid.
Även om du inte stannar här.
För älska inser vi just då.
Inte handlar om just hur mycket man kan bevisa sin kärlek i hur hårt man kan hålla i någon för att få ha den kvar.
Utan hur man skulle se på den människan som valde att gå.
Och fortfarande kunna sätta en skylt utanför dörren där det står.
Välkommen åter när ditt hjärta vill hälsa på.